Flygfoto över Senneby By Motivering Denna kulturmiljö innehåller flera olika komponenter. Belägenheten i skärgården har haft betydelse för bebyggelsens lokalisering samt för odlingslandskapets utformning. Kanalen utgör en sentida fortsättning på en naturlig farled som utnyttjats för sjöfart och som genom sitt skyddade läge erbjudit säkrare framkomlighet än den som funnits på Väddös östra sida. Strandförskjutningen påverkade emellertid farledens framkomlighet. Kanalen, som byggdes i början av 1800-talet, utgör ett pedagogiskt exempel på de stora initiativ som togs under denna tid i Sverige för att förbättra kommunikationerna (Göta kanal byggdes åren 1810- 1832). Gravfält och ortnamn tyder på att området framför allt koloniserades under yngre järnåldern, då de centrala öppna partierna mot Älmsta först togs i anspråk. Bebyggelsen ligger här som på de flesta håll i kommunen i höjdläge och är terränganpassad. Några av byarna är stora t ex Senneby och Älmsta, vilket tyder på att så väl åkerbruk som fiske bedrivits. Åkermarken har en oregelbunden utformning betingad av naturlandskapet. På vissa platser finns rester av ett lövängsbruk t ex söder om Kaplansbacken och vid Storängen. Bebyggelsen inom området har i vissa fall ett högt kulturhistoriskt värde t ex Kista samt den götiska gården i Senneby. Området innehåller således välavgränsade och lättolkade agrara miljöer, som visar hur bebyggelser och kulturlandskap i den inre skärgården utformats. Historik Under förhistorisk tid var leden på Väddös västra sida farbar från norr till söder. När havet stod 15 meter högre begränsades ön i söder mot det nuvarande Björkö. Strandförskjutningen har förändrat öns utseende. Den gamla farleden innanför Väddö grundades upp, området vid den nuvarande Älmstabron och söder om Storfjärden utgjorde de grundaste partierna. Där grävdes rännor och muddrades för att hålla farleden öppen. Den nuvarande Väddö kanal hade en föregångare, spåren efter denna finns kvar på ett ställe vid den lägsta tröskeln mellan Kistahavet och Storfjärden. Denna kanal härrör sannolikt från 1200- 1300-talen. Den nuvarande kanalen påbörjades 1819 och invigdes officiellt av Karl XIV Johan år 1840. 1855 inleddes regelbunden passagerar- och godstrafik med ångfartyg.

Beskrivning
Söder om Älmsta på fastlandet vid Kaplansbacken ligger Roslagens sjöfartsminnesförenings byggnader.
Ett gravfält bestående av 66 fornlämningar, mestadels runda stensättningar och högar samt en treudd och 3 rektangulära stensättningar, är beläget vid denna plats, vilket visar att bebyggelsen en gång lokaliserades dit, sannolikt beroende på gynnsamma odlingsförhållanden men även på grund av läget vid den farled som gick inomskärs.
På platsen där gravfältet är beläget har det tidigare funnits en hårdvallsäng (löväng), vilket ängsfloran och hasselbestånden vittnar om.

Kaplanshemmanet flyttades i samband med storskiftet i Älmsta i början av 1780-talet till sin nuvarande plats.
Museet är dock inrymt i en från Häverö flyttad skepparbostad, flygelbyggnaden ligger i ursprungligt läge.


På Väddö kanals östra sida är Norrsunds by belägen i höjdläge med gravfältet  från yngre järnåldern på en moränrygg i anslutning till byn.
Den odlade marken ligger i norr och väster om byn i sluttningen ned mot kanalen.
På byns marker finns Storängen cirka 500 meter öster om vägen Hammarby Stärbsnäs brygga.
Området utgörs av en hävdad löväng med hassel och rik lundflora samt betesmark med främst ekar.
Storängen är 4,5 hektar stor och avsatt som naturreservat.
Den östra gården i Norrsunds by består av flera välbevarade byggnader.
Magasinet uppges vara det f d sockenmagasinet som flyttades till gården 1884.

Södersunds by med gravfälten  från yngre järnåldern ligger med husen i rad längs vägen. Åkermarken utgörs i stor utsträckning av sandig morän och ligger i sluttningen ned mot Storfjärden.
Markutnyttjandet visar ålderdomliga drag eftersom den odlingsvärda marken varit begränsad och åkerarealen inte kunnat utökas.

Norr- och Södersunds byar bestod en gång av fyra respektive 3 hemman.
De benämndes Sund.

Även i Södra Sund är några byggnader välbevarade.
Bebyggelsen har för övrigt inslag av modernare hus.
Byn är stor och Norra och Södra Sund räknas som en by.
Åker och ängsmarken (106 respektive 15 hektar vid 1900-talets början) kompletterades sannolikt av fiske.

Söder om Sund ligger Kista som bestått av ett hemman.
Det omnämns 1493 som Kystadhe torp.
Under 1600- och 1700-talen brukades två gårdar i byn.
Byn brändes inte av ryssarna 1719.
Sedan mitten av 1800-talet har Kista varit brukad som en gård.
Gravfältet från yngre järnåldern ligger i skogsmark i sluttningen av en moränhöjd sydöst om byn och består av 55 fornlämningar, mestadels runda stensättningar men har även 10 högar och 1 kvadratisk stensättning.
Gravfältet är betydligt större än det genomsnittliga i Väddö socken (medeltal 25 gravar/gravfält) vilket betyder att bosättningen varit relativt långvarig på platsen.

Bebyggelsen som är ursprunglig består av en mängd välbevarade byggnader:
En mangårdsbyggnad från 1837 med brutet tak samt en enkelstuga från 1700-talet, en stall och loglänga från 1700-talet samt en ladugård från 1860-talet.
En brännvinsbod, en salt- och redskapsbod, en smedja, en bastu, en kalkugn samt en väderkvarn från 1828 bidrar även till gårdens miljömässiga värde.

Senneby hör även till de stora byar som finns i detta område.
Ursprungligen bestod Senneby av 7 gårdar. Genom byn löper byvägen med en mängd bostadshus och uthuslängor på ömse sidor. Gamla vårdträd kantar vägen och ger byn en ålderdomlig prägel.
Gravfälten som kan knytas till Senneby ligger öster om byn vid Sand och Bystaden ,
i det senare fallet kan bebyggelsen som namnet antyder ha legat där.

Gravfälten som sannolikt härrör från yngre järnåldern ligger på krönet av en grusås och består av 33 runda stensättningar  samt 14 runda stensättningar och 5 högar och en oregelbunden stensättning.

Ytterligare två gravfält ligger längre österut på byns mark. Båda dessa gravfält är betydligt större än genomsnittet för Väddö socken.
Det ena från yngre järnåldern består av 105 fornlämningar, ligger i skogs- och hagmark på en flack moränmark och består av 74 runda stensättningar, 7 rektangulära, 22 högar och 2 resta stenar.
Det andra gravfältet  ligger i motsvarande terräng som det föregående. Detta gravfält består av 45 fornlämningar och kan sannolikt dateras till bronsåldern med kontinuitet fram till yngre järnåldern 
Gravfältet består av ett äldre parti där moränryggen är högst. I denna del finns 12 runda stensättningar, 2 kvadratiska med stenfyllning.
I det yngre partiet består fornlämningarna av 1 hög och runda stensättningar.

Grusåsen utgörs av svallgrus som gör att den påminner om en rullstensås.

I Senneby kan en gård speciellt nämnas, som består av huvudbyggnad med en uthuslänga, i vilken en bostad varit inredd. Längan har ett portlider samt en vinkelbyggd ladugård.

Längs vägen som för mot nordväst mot Kasberget utanför bykärnan ligger ett antal mindre hus, t ex ett båtmanstorp, Grönlund.

Runt byn utbreder sig åker- och betesmarken i ett flackt bälte, ytterst ligger skogsmarken som sträcker sig österut.
I denna del finns även en del branta bergspartier.
Från Kasberget (50 m ö h) nordväst om byn har man en vidsträckt utsikt.
På detta berg stod förr en vårdkase.